Close

3 september, 2014

Det där med kosten, del 1 – min bakgrund

Tack för all feedback, inspirationen spirar! Ska försöka ge er svar på alla frågor och funderingar och ta er med i vår vardag, hemma som ute på ”cirkusen”, både före och under säsong. Vi lever ju ett intensivt liv med mycket som är på g och händer runt omkring oss och där skidåkningen alltid är prio 1. Oavsett vad. Och det vet alla runt omkring oss och vi är dem evigt tacksam att vi får vara så egoistiska och själviska. Den dagen nummerlappen inte längre åker på, så ska vi ge tillbaka allt vi har försakat under dessa år. Alla födelsedagar, kalas, middagar, semesterresor, ja, allt vi missat då skidåkningen är prio 1. Ibland kan det visst känna som man missar en del, men samtidigt är det inget vi tänker på eller ångrar. Vi har ju gjort vårt val.

Nu hamnade jag ju utanför ämnet, det jag skulle komma till var att ibland kommer inte inläggen med jämna mellanrum men ni ska veta att de kommer. I sinom tid och jag hoppas ni har förståelse för det!

Något som jag brinner för är just kost. Så jag började skriva härom dagen. Inlägget blev ju så klart hur långt som helst, istället för att trötta ut er direkt, delar jag upp det.

Så här är Kosten del 1 – bakgrunden.

Det där med kosten är ju en evigt ”inne” grej. En sak vi ofta får frågor om och något, som så klart, också är väldigt viktigt för oss. För oss alla, men kanske speciellt när man som vi har kroppen som vårt redskap. Som vår maskin. Och den måste man vara snäll mot.

Alla dessa dieter kan jag bli stollig på. Den ena tokigare än den andra. En av mina bästa vänner är dietist, så jag tror nog hennes kloka tankar sätter sina spår i mig. Den finns inga genvägar för ett hälsosamt liv och ingen shortcut till den perfekta kroppen. Allt handlar ju om in och uttag. Energibalans. Går man ned i vikt äter man ju uppenbarligen för lite, går man upp i vikt äter man väl för mycket (eller tränar upp sig så man bygger muskler och på så sätt går upp i vikt). Viktuppgång är ju klassat nästintill som något fult, varför det? Alla måste väl själv få bestämma hur man vill se ut, och om jag får säga min åsikt så ser en kropp med lite muskler bra mycket mer hälsosam ut än någon annan variant, mindre eller större kropp.

Så i min värld finns inga dieter. Inga förbud. Inget är fel och inget är så rätt att man bara ska äta det. En balanserad kost, beroende på hur mycket eller lite jag tränar. Gärna ekologiskt. Eller egentligen, helst ekologiskt.

Där är min mamma min absolut största förebild. Jag är ett ”lyx-barn”. Uppvuxen på ekologiska råvaror, grönsaker från grannen tvärsöver åkern (Eva Gustafsson, åk dit om ni bor i Ovansiljan. Om några helger vet jag att hon har självplock av bl.a. potatis!), älgkött från pappas jakt, gris från grannbyn och frukter från ekologiska odlingar. Och så klart hembakat bröd (”varför kan inte vi få sånt där vitt bröd som vi får hos farmor? (franska med runda bordet och kokt skinka, det var frukosten hos farmor det)). Schampoot var ekologiskt och de flesta kläder sydde mamma själv. Fast det hör ju inte hit. Fisken köpte hon i stora vita lådor som levererades under hösten. Rödspetta framför allt. Ibland torsk. Inte så ofta lax.

Tror ni jag uppskattade all denna tid mamma la på matlagning när jag var barn? På de egenrullade köttbullarna? På potatismoset gjort från egna potatisar?

Nope. Nej. Inte alls. ”Mamma, kan vi få pulvermos som alla andra barn?”. Men där var det tvärnit. ”Ät det ni får på tallriken”. Det enda som mamma aldrig lyckades få i mig, var den där jäkla fisken. Speciellt rödspettan. Den dallrande fisken. Hualigen.

Och nu då? Nu går jag i mammas fotspår. Köper det mesta ekologiskt. Håller tummarna att Emil lyckas skjuta en älg så vi kan få kött. Skulle älska få gris i frysen från någon gård i närheten. Och hade jag tid att finna den bästa närodlade gårdsbutiken i trakten, skulle jag åka dit. Bröd bakar jag så ofta jag får tid. Musli (eller som det så modernt numera heter; granola) gör jag när jag är hemma mer än 1 vecka i sträck. Fisk gör jag mer än gärna, även om det än idag tar emot lite med rödspettan. Det är något med konsistensen..

Kosten är viktigt. Visst är den det. Jag vill veta vad jag stoppar i mig, men jag vill inte bli manisk. Det har jag inte tid med. Mat måste vi ha i oss. 4-5 gånger per dag. Jag vill gärna att måltiderna är mysiga. Jag förbereder gärna i timmar. Vill att allt ska bli perfekt (okay, lite manisk kanske jag är). Jag vill njuta av maten. Känna smakerna och veta att det jag äter är bra för mig. För miljön och för min kropp. Duka bordet med fint porslin och glas, servetter och tända ljus. Helst varje middag.

Mjölk tål jag inte, inte heller Emil. Själv är jag konstaterad laktosintolerant, medan Emil är allergisk mot både laktos och mjölkprotein. Jag har nog också någon form av stressrelaterade problem med magen som gör att jag ofta är väldigt känslig. Inte för att jag är särskilt stressad i vardagen, men tackvare träningen utsätts kroppen för fysisk stress varje dag som gör magen väldigt känslig. Och jag är definitivt inte ensam om att ha dessa strul med magen. Så jag får tänka till lite. Grönsaker till lunch brukar jag undvika för att slippa få ont i magen efter lunch. Till middagen går det bättre. Dricka innan maten funkar bättre än efter. Frukt är jag försiktig med, funkar till frukost, men sen är jag försiktig med det. Förr hade jag problem med socker, oavsett form, i samband med mat när jag tränade mycket. Men det har blivit bättre. Stora portioner är inget för mig. Hellre mindre, men oftare. Ofta äter jag kl 8-12-15-18-21. Och sen alltid något direkt efter passen. Utöver dessa måltider alltså.

Frukosten är dagens bästa måltid. Gärna i lugn och ro med en stor kopp te.

Så kosten är en viktigt bit i våra liv. Både för vår kropp och för själen på ett sätt. Ett sätt att varva ned. Samla tankarna för dagen. Njuta. Så har det alltid varit i min familj och jag hoppas att jag och Emil kan föra det vidare om vi får barn någon gång i framtiden.

Vad vi äter och hur vi äter, får ni läsa om nästa gång.

Anna

 

4 Comments on “Det där med kosten, del 1 – min bakgrund

Helena
3 september, 2014 at 19:15

Då kan jag tipsa om den här sidan http://www.gardsnara.se. Kanske inte finns nåt direkt i anslutning till er, men ni kanske passerar någon gårdsbutik på era resor…

Svara
Åse
3 september, 2014 at 19:44

Det finns en gård i Kättbosjön utanför Johannisholm mot Malung. De har grisar på gården som de brukar sälja

Svara
Stina
3 september, 2014 at 22:49

Har du varit på Ås trädgård? En mil utanför Östersund. Om inte måste du åka dit och handla lokalodlade grönsaker osv:)

Svara
Karin
4 september, 2014 at 16:01

När man tränar mycket och vill äta rätt, så är det ju så lätt att trilla över gränsen och hamna i en ätstörning istället (jag har själv en…). Man vill ha full koll och träningen och matfixeringen flyttar tillsut fokus från det man egentligen älskar (i mitt fall orientering). Har du/ni någonsin varit på väg att slå över eller har ni alltid haft det på en hälsosam nivå? 🙂

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *