Close

25 juli, 2013

Det där med den kvinnliga kroppen..

Ibland kan jag bli så himla arg. Jag har ett jäkla humör, det ska ni veta. Ofta kan jag kontrollera mig och få ilskan att pysa ut, utan att någon märker, men ibland bara exploderar det. Många gånger sätter jag mig ner och skriver, ibland i en bok, ibland ett inlägg. Och blir det de senare, så är det sällan de publiceras. Det passa liksom inte för andra att läsa. Då skulle ni få dårdimpen.

Men en sak jag blir arg på, och som jag inte längre kan knipa tyst för, hur man kan diskutera kvinnors kroppar. Speciellt män. Och speciellt äldre män utan någon som helst förståelse eller insyn eller erfarenhet vad det är som gör en kvinnas kropp. Oavsett om jag är idrottare, skådespelerska, artist, fotomodell eller en helt vanlig lycklig människa, så ska man inte behöva försvara hur man ser ut. Om man inte bett om det.

Och jag har definitivt inte bett om kommentarer om hur jag ser ut.

Jag kan förstå det. Att det känns okay att kommentera. För vi (jag) är ju ändå i vissa avseenden en offentlig person, som ska försvara Sveriges färger. Men egentligen ger det ingen rättighet att göra det. Kroppen är min. När jag står på starten i ett mästerskap gör jag det först och främst för min egen skull, även om jag är stolt att jag representerar Sverige och alla svenskars förhoppningar.

En kvinnas kropp är så mycket mer komplicerad än vad en mans kropp är. Och trots att många tror det, så är inte ”slankning” den raka vägen till framgång, mer ofta den raka vägen till helvetet och ett liv som är en ständig kamp mot vågen, vikten, maten och omgivningen. Många idrottare är tunna, ja visst. Men lika många ser ”normala” ut. Känns dock inte rätt att använda det uttrycket. För vad är normalt? Ingen aning. Det normala är olika för alla.

Att många skidåkare har ”olika kroppar” under träningsåret kontra tävlingsåret har sina enkla och normala förklaringar. Under sommaren tränar vi hårt som attan. Vi äter allt vi kan för att bygga upp oss, för att klara av träningen och för att hålla oss friska. Under tävlingsåret tränar vi mindre samtidigt som vi reser mer. En annan stress i kroppen som gör att många går ned något kilo under säsongen. Och vissa kanske skippar godispåsen och efterrätten från november fram till ett mästerskap. ”Bara för att känna att man gör något rätt”.

Men börjar man experimentera mer, har man redan börjat leda in sig själv på fel bana. Och risken är enormt mycket större att man hamnar i en sjukhussäng än överst på en prispall. Gränsen är hårfin, men vet man bara om det, så kan man ganska enkelt hålla sig på rätt sida. Och det är det ni som kommenterar så idiotiskt inte fattar.

En felsägning. En mening sagt vid fel tillfälle kan få sådana oanade konsekvenser så ni anar inte. Så håll era kommentarer och åsikter om en tjej och kvinnas kropp för er själv. Tänk på era döttrar. Tänk på vilken bild ni själva skapar av kvinnan genom att kommentera som ni gör.

Men nu är ju 99% av alla som skriver här kloka och vettiga och bra och ja, jag hade kunnat skriva hur många bra saker som helst om er, men tyvärr så kände jag bara att jag fick lov att ryta ifrån. Make a statement. Inte för mig själv, för min egen skull, utan för alla unga tjejer där ute som är på väg in i vuxenvärlden, oavsett om det är inom idrott eller ej. Det är nog att kämpa med ändå, utan alla idiotiska kommentarer.

Jag vet vad jag vill. Jag är vuxen, jag har gått igenom alla faser. Jag vet vad jag pratar om. Men trots det kan de där små kommentarerna gör mig osäker för en sekund, innan ilskan slår till om man säger så.

Nu har jag rutit klart för idag. Och för ett bra tag framöver tror jag. Är ju egentligen inte så arg av mig.. 🙂

Fortsätt skriva och kommentera här, så jag vet att ni lever! Ställ frågor om ni har, jag svarar när jag kan!

Må så gott!

Anna