Close

6 april, 2013

Vad är då elitsatsning?!

Det känns som det flesta är rörande överens om att barn ska få leka. Och det är vi väldigt glada för, och jag är rätt säker att vi kommer få både världsmästare och glada motionärer och ledare ut av dessa barn så småningom.

Däremot så är den här frågan ganska bred. Och i många fall känns det som om man kanske diskuterar lite olika saker.

Så här ser jag på elitsatsning och vad det innebär:

  • En elitsatsning innebär att man har rätt att ”ställa” krav på resultat och prestation och man tränar under en ständig press att hela tiden bli bättre och utvecklas. En press både från sig själv och sin omgivning, som innefattar ledare och media.
  • En elitsatsning innebär också att man får försaka vissa saker och att det i många fall (så långt det går rent ekonomiskt sätt) är en heltidssyssla, där man har engagemanget över 100 % i idrotten och annan sysselsättning ofta kommer i andra hand.

Barn ska inte utsättas för detta:

  • Tvingas att prestera
  • Tvingas välja idrott innan de själva är redo att välja
  • Bli ställda åt sidan om ”de inte är bra nog”
  • Känna press från omgivningen, vare sig av föräldrar, ledare, klubb eller media
  • Barn ska inte utsättas för träningsmetoder som inte deras kroppar är redo att hantera, dvs. träningsmetoder som de kan skadas av, mer eller mindre
  • Tvingas välja bort skolgång för tidigt pga träning/tävling (och då menar jag missa så pass mycket att de tvingas hoppa av skolan/stanna kvar i en klass).

MEN: barn som gör följande kommer att utvecklas mer både som människa och idrottare, om det är det som de vill:

  • Få chans att prova på så många idrotter som de bara kan
  • Känna stöd och trygghet i den grupp/av den ledare som håller i träningsgruppen
  • Få chans att spela matcher/åka tävlingar, oavsett hur ”bra” de är
  • Få möjlighet att utveckla sina färdigheter, genom ”lek”. Egentligen handlar bara det om hur man genomför aktiviteten! (I Orsa SK där jag är fostrad, körde vi alltid stafetter, lång som korta, med både teknikfokus och snabbhetsfokus och för att förbättra kondition, i alla åldersgrupper. Det var det bästa jag visste! Tror ni jag tänkte: ”nu ska jag minsann utveckla min stakning”? Nej, inte alls. Jag bara körde, det andra fick jag som på köpet, och det är det jag menar med att ”lura” barn till att utveckla sig).
  • Kunna följa med sina vänner och testa på olika idrotter
  • Att ledare och klubb även de ser träningar som en ”social tillställning”, men såklart inom rimliga gränser.
  • Få utmaning utifrån sina färdigheter
  • Få satsa och bli pushade men inte bekostnad av att några måste lägga av

Det optimala för barn och ungdomar är egentligen att testa så många idrotter de bara kan. Men de kraven kan man inte ställa på föräldrar. Ska inte de vuxna ha något liv, ska allt bara handla om att skjutsa barnen på olika aktiviteter? Tänk om man är ensamstående och/eller har flera barn som alla vill på olika aktiviteter, då är det rent praktiskt en omöjlighet. Och då har vi inte kommit till den ekonomiska biten.

Där kommer skolorna in.

Hur kan man dra ned på idrottslektionerna i skolorna samtidigt som man fajtas med allt större problem med överviktiga barn och ungdomar? Omotiverade ungdomar?

Ha idrott var och varannan dag i skolan. Låt dem testa alla möjliga idrotter på skoltid. Se till att de får bra mat i skolmatsalen, näringsrik och nyttig och framför allt god.

Då kommer barnen ha mer energi att lära in och hetsen att hinna testa alla olika idrotter utanför skolan kommer minska, och då kommer familjer med idrottsintresserade barn ha ett lugnare liv där de mer själva kan styra vad de vill göra.

Fortfarande ligger ju så klart ett stort ansvar hos föräldrarna. Man måste uppmuntra till aktivitet, barn behöver uppmuntran. Barn gör som sina föräldrar, så att leva ett aktivt liv är inte bara något för föräldrarna, det är något för hela familjen.

Och sen var det om att ha föräldrar som ledare. Bra eller dåligt? I Sverige har vi det ”problemet” att all idrott är ideell, vi kan varken ställa krav på ledarna eller tvinga dem till utveckling/utbildning och vi måste vara tacksamma för de vuxna och föräldrar som vill ställa upp som ledare. Hade det funnits mer pengar inom idrott hade vi haft möjlighet att kunna avlöna ledare och det hade gjort att vi hade kunnat ha mer kompetent ledarstab inom idrottsrörelsen. Det skulle ha gjort att vi nog hade kunnat undvika en hel del onödiga skador hos barn inom idrott som hård mot kroppen redan från början, tänker främst på gymnastik, på grund ut av att ledaren har bristande kompetens. Ett annat problem är att tränare/ledare kan vara överkvalificerade, med det menar jag att dessa personer vanligtvis tränar äldre, alltså äldre ungdomar eller vuxna, men att träna barn är något helt annat. Man måste veta alla fysiologiska aspekter.

Det är inget enkelt ämne och det är svårt att säga rätt och fel. Men att barn inte ska elitsatsa, tycker jag är glasklart. Däremot ska barn idrotta, de ska leka. De ska testa på så många olika idrotter som möjligt för att utveckla motorik, balans, uthållighet och snabbhet bland annat. Alla ska få vara med, ingen urgallring får göras innan det blir elit. De måste känna stöd från de vuxna, men de ska inte utsättas för press eller stress, eller krav på prestation eller resultat. De ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina förmågor och förutsättningar, i den takt som barnen mognar. De måste omges med kompetenta ledare. Vuxna som gormar och skriker otrevligheter vid sidan om borde portas från träningar och tävling/match. De som vill satsa och bli pushade, ska få bli det.

Ni föräldrar som har barn som vill åka skidor eller vill spela fotboll eller vill spela hockey och bara längtar efter nästa träning eller match, kör på! Ni är lyckligt lottade. Uppmuntra dem, men lär er skillnad på att förvänta resultat/prestation och bara uppmuntra och vara den skyddande muren runt omkring dem. Ni gör ett fantastiskt jobb alla föräldrar där ute, och ni är de som alltid finns där för dem, i med och motgång. Även när man som jag och Emil är elitidrottare. Föräldrarna finns alltid med.

Sen ska man komma ihåg en sak. Jag skriver/pratar utifrån egna erfarenheter, från de idrotter jag provat på som alla i huvudsak handlar om kondition. Jag vet egentligen ingenting om idrotter som är mer tekniska, jag kan inte stå med pekpinnen i dessa när mina kunskaper där är alldeles för begränsade. Det lämnar jag åt någon annan.

Ha en skön helg allihopa och tack för att ni engagerar er så, det är det som krävs för en förändring!

Anna & Emil

 

8 Comments on “Vad är då elitsatsning?!

Patrik Norqvist
6 april, 2013 at 10:07

Många kloka ord Anna.

Svara
Inger
6 april, 2013 at 10:30

Såååå himla bra skrivet!!!!!

Svara
danne blom
6 april, 2013 at 10:49

Du är förståndig och underbar i ditt synsätt : )

Svara
Catarina
6 april, 2013 at 11:38

Tänk om alla barn fick ha en timma idrott varje dag i skolan. Tror att man skulle få ett annat fokus på övriga lektioner och en hel del konstiga ”boksavsdiagnoser” skulle försvinna.

Svara
Klas Östberg
6 april, 2013 at 14:03

Hej Anna o Emil. Toppen! Mycket bra formulerat. Ert stöd betyder enormt mycket för alla barn som älskar att idrotta oavsett hur bra de vuxna tycker att de är.Vi måste få stopp på denna vansinniga nivåindelning av barn. Jag möter dagligen barn som far mycket illa, Vi kämpar på och jag tror vi snart kan få till en förändring. Klas

Svara
Lasse P
6 april, 2013 at 14:42

Så klokt och insiktsfullt, Anna! Att du sedan är en sådan sjutusan till skribent gör bara genomslaget starkare och än mer övertygande. Go girl!

Svara
Emma
6 april, 2013 at 18:47

Fantastiskt bra skrivet! Tack!

Svara
PJ
6 april, 2013 at 20:59

Bra skrivet Anna , grunden till idrottandet måste vara leken./PJ

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *