Anna & Emil

Fick en fråga av Karolina vad jag tycker/anser om Ulf Karlssons avhopp. Efter lite funderande så tänkte jag, ”Äsch, det är lika bra att jag säger vad jag tycker om det, så slipper ni gå och fundera”. Är det inte det som bloggar är tillför eller?!

Lars Öberg ringde till mig i förra veckan och berättade att det under eftermiddagen skulle gå ett pressmeddelande att Ulf Karlsson hade hoppat av sitt uppdrag som landslagschef. Jag blev inte särskilt förvånad då jag förstått att han inte riktigt hade funnit sin plats i landslagsorganisationen, då han själv också hade uttryckt det på det senaste lägret i Bruksvallarna. Visst att det kändes tråkigt då Ulf är en karismatisk person som kom in som en frisk fläkt i laget, med lite andra tankar och idéer om träning, skidåkning, ledarskap och mental träning. Samtidigt är Ulf så pass professionell och har så pass mycket erfarenhet att han förstod att han inte skulle kunna bidra med något mer av betydelse för laget, då han inte visste sin roll.

För mig gjorde Ulf det stora jobbet i våras. Han kom in som en frisk fläkt, med erfarenhet från tidigare idrottsorganisationer på högsta nivå, och styrde upp laget. Gav alla en roll. En uppgift. Gjorde landslaget återigen till en hierarkisk organisation, alltför att skapa en trygghet i vad allas roll var.

Han skapade det som vi trivs så bra med idag, den nya ”landslagsordningen”, om man nu kan kalla den så.

Han hade stora ambitioner, kanske större än vad han själv mäktade med, men för mig så genomförde han allt han hade satts till att göra. Jag själv fick några egna pratstunder med Ulf, där vi pratade igenom vad jag stod idag, vad jag har för mål och vilka drömmar jag har. Han såg mig som en människa och han sa att han trodde på mig. För mig betydde det otroligt mycket, efter en sådan medioker säsong som fjolårssäsongen var. Att en ”ny” person kommer in och säger att han tror jag kan nå mina mål.  Dessutom fick jag säga till om saker och ting, hur det var i laget, vad som var bra/dåligt och vad vi kunde göra bättre. Det kändes som om han lyssnade. Och det värdesätter jag otroligt mycket. Det var inte bara mig han bad om åsikter om laget, utan fler fick komma till och säga vad de tyckte och tänkte. Även om kanske ännu fler hade velat bidra med sina åsikter.

Att nu Ulf valt stiga av, ser jag bara som ett tecken på att han är den ledare han verkligen säger sig vara. En stor ledare ska kunna inse själv när ens tid är förbi, när det man satts till att göra är gjort och när man inte längre har någon roll.

Han tillsatte en förbundskapten och han tillsatte tre tränare. Han såg också till att det höjdläger (höghöjdsprojekt) som vi är på just nu, verkligen blev av och inte bara blev något snack om ”vi borde testa vara lite mer på höjd”, utan nu blir allt riktigt gjort. Vad hans roll skulle vara efter att han gjort det, är för mig lika svårt att se som jag för han.

Att hans avhopp skulle bero på oenigheter i laget eller liknande, är bara elaksinnat skitsnack. Var sak har sin tid och när ens uppgift är uppfylld, ja, då är det lika bra att stiga åt sidan och låta andra skörda frukten av ens arbete.

Jag är glad att Ulf tog på sig uppdraget i våras och jag tror och hoppas att det kommer göra att vi i det svenska laget kommer prestera vårt yttersta i vinter. För bättre sammanhållning än vad vi har nu, ja, det får vi då leta efter!

Nu ska jag ut på dagens andra pass, men solen från i morse lyser med sin frånvaro. Lika bra att dra på sig regnjackan och fästa blicken någonstans vid ”spetsarna” på rullskidorna eller i någons rygg och göra ett bra pass. För sen ska vi ju in och njuta av ännu en god middag, och det finns ju inget godare att äta en italiensk middag när man tränat lite hårdare i lite sämre väder, eller hur?

Må gott!
Anna