”Du ser stark ut”. Kan betyda så mycket, men det finns inget roligare att höra än att höra just det. ”Du ser stark ut”.
Är det något man vill som skidåkare, så är det att se stark ut. I kropp. I knopp. Fysiskt och mentalt. Utstråla någon slags vilja att vinna. Då ser man stark ut.
Att känna sig stark är något ännu bättre. Kanske det bästa känslan som finns. Pusslets alla bitar faller på plats gång efter gång. Pass efter pass läggs till i träningsdagboken, alla ”graderade” till ”+ (plus) pass,” alltså pass där där känts bättre än ok. ”+pass” är de bästa passen. I en drömvärld skulle alla pass vara ”+pass”.
Känna sig stark. Man känner att hela kroppen är med på noterna. Varje muskel jobbar. När jag sätter ned foten i backen känner jag hur musklerna från foten, genom hälen, upp genom vaden, genom hela hamstring och upp i de starka sätesmusklerna jobbar. De hjälper mig att skjuta ifrån. Få fart. Lyfta från backen. Varje muskel är med på noterna. Och man känner det. Man känner att hamstring spänns. Att alla de starka musklerna i sätet aktiveras. Alla de musklerna som jag efter en intensiv period av aktiveringsövningar äntligen börjar få kontakt med.
När stavarna slås i snön eller asfalten. Hur jag får fart med hjälp av latsen, biceps, triceps och hela magen och ryggen är med. Musklerna är stenhårda. Påkopplade. Man känner hur nerverna styrk rätt, den så väl inövade rörelsen fungerar perfekt. Med alla små och stora muskler som ska vara inblandade. Det är en helt underbar känsla! Att få känna sig stark. Känna sina muskler!
Efter en säsong med mycket tävlande och mindre tränande, brukar min kropp falla ihop. Musklerna försvinner. Där jag tidigare känt arbetande muskler känns det mer som en tvättsvamp, ingen stuns alls. Därför är det så härligt att efter några månader av hårt tränande åter få börja känna igen min starkare kropp. Med muskler.
Jag är så van vid en kropp av muskler, det är så min kropp har sett ut de senaste 10-15 åren (även om jag så klart är väldigt mycket starkare idag än när jag var 15 år). Hur jag ska klara av en kropp med mindre muskler, är ett problem jag får dras med senare. Att inte längre få höra ”du ser stark ut”…
Av alla komplimanger man kan få, så är nog ”du ser stark ut” den bästa av dem alla.
Att få höra det innan en tävling får mig att lyfta till skyarna. Få oanade krafter. Styrka. Kraft jag kanske egentligen inte har. Men de små orden kan få fram den styrkan ändå.
Kanske är väl ändå inte ”du ser stark ut”-fysiskt det viktigaste. För det kan ju egentligen vem som helst se ut. Däremot ”du ser stark ut”-mentalt, det kan spränga murar och nå dit man aldrig tidigare hade trott. Huvudet är med. Tankarna är på rätt ställe. Man är fokuserat, men alert på omgivningen, förändringar. Förberedd på allt. Inget är en överraskning. Alla situationer hanterbara. Inga hinder omöjliga att ta sig över.
Jag fick höra att jag såg stark ut innan OS.
Idag fick jag höra att jag såg stark ut. Bara så där. Spontant. Jäklar vad glad jag blev! Peppad. Taggad. Lycklig! Ord som kanske egentligen inte betyder så mycket, men vid rätt tillfälle, från rätt person kan det få mig att lyfta till skyarna och försätta berg! 
Så i år ska jag försöka vara stark. Deal?
Ha en skön söndagskväll och GRATTIS TILL SILVRET handbollslaget! Silver är rätt bra det med! Och speciellt GRATTIS till Magnus Järnemyr, från en Orsing till en annan Orsing.. 
Anna