Många kommentarer, tankar och väldigt bra åsikter har det kommit de senaste dagarna. Så bra att det blivit en grymt bra diskussion, för då kommer ju något (förhoppningsvis) hända. När folk engagerar sig brukar det kunna hända något..
Sitter och tittar på OS och gläds med framgång (oavsett valör på medalj eller placering) och sörjer med dem som lämnar arenan i tårar. Visst att sport bara är sport, men sorgen man kan känna när man inte lyckas den gör ont. Så ont. Ett OS kommer bara var fjärde år. Kanske har man tränat inför ett lopp i 4 år. Fokuserat allt. Satsat allt. Satt familj, vänner och omgivning åt sidan. Satsat ekonomiskt. Chansat. Utsatt sin kropp för allt möjligt. Vissa får jubla som Lisa Nordén (fy attan vad spännande det var idag, som jag hoppade och hoppade och som jag gläds med henne, att se hennes armar i skyn i målfållan, oj vad jag rös då!!) och andra, som stora, starka och snälla Lassi, får åka hem utan. I efterhand kommer han nog att inse hur bra han var, 4a i två OS efter varandra. Men just nu, i stridens hetta, finns det nog inte så mycket glädje, då är det nog mer frustration kan jag tänka mig.
Idrott är underbar. Inspirerande. Jag längtar tills jag får dra på mig kläder med den olympiska loggan. Tror det bara är 560 dagar kvar nu… Självklart ska jag först kvalificera mig, men på något sätt måste man ändå fokusera på själva OS. Vad som kommer där.. Och om några månader ska jag få åka dit och känna av arenan. Banorna. Boendet. Känslan. Jäklar vad jag längtar!!
I tisdags kväll kom jag ned till Orsa. Där mina amerikanska ”systrar” redan var på plats (missade helt vilken dag de skulle komma, hur kunde jag göra det?). När jag träffade dem på morgonen dagen efter, kändes det som om det var igår vi sågs sist. Egentligen är det nog närmare 4-5 månader. Äntligen kunde jag krama om Liz Stephen och Kikkan Randall!
Som vanligt när vi ses är det träning som gäller. Träning där timmarna flyger iväg. Intervallerna blir grymma. Vi pressar varandra. Vi peppar varandra. Vi vilar. Vi äter. Vi pratar. Vi njuter av livet! Jag älskar dagar med dem och önskar vi skulle kunna ses ännu mer.
Kikkan & Liz
Kyler benen i älven efter löprace!
Vi kom just tillbaka från en tur i skogen. Vi åkte rullskidor och vi sprang. I sol och i spöregn och tillslut (efter några stopp med blåbärsätande, oops) så kom vi tillslut till pappas jaktkoja ute i skogen mellan Våmhus och Älvdalen. Där hade min familj tänt en brasa och tagit med sig korv, tuttul, bostongurka, ketchup, senap, kaffe, kaka och vatten. En perfekt middag i skogen med andra ord. Där satt vi i brasljuset och pratade. Tog det lugnt och njöt. Torkade kläderna i taket. Efter ett tag blev vi lite rastlösa (så klart), så då gick vi ut till de lockande blåbärsrisen. Fick ihop så pass mycket så de nog i alla fall ska räcka till de amerikanska pannkakorna i morgon bitti.
Blöta kläder i taket..
I blåbärsriset..
Så till svar till dig Emma – Ja, jag äter i princip allt. Nyttigt som onyttigt. Men framför allt försöker jag få i mig mat som har bra näringsinnehåll. Försöker undvika halvfabrikat för att det är oftast sämre näringsinnehåll. Jag försöker laga min egen mat, och äter inte ute alltför ofta, även om det händer. Jag äter godis, choklad, kakor, tårtor. Allt. Speciellt under perioder när jag tränar mycket, för jag behöver det. Jag behöver all näring jag kan få i mig. Jag varierar mängden mat beroende på mängden träning. Vilodag, mindre mat. 5h träning, enorma mängder mat. Jag äter väldigt sällan mindre än 60-100g kolhydrater till frukost. Varje lunch och middag består oftast av minst 50g kolhydrater, ofta mer. Men då min mage lätt blir irriterad, så äter jag hellre oftare än för stora portioner. Så jag äter frukost, återhämtningsmål, lunch, mellanmål, återhämtningsmål, middag, kvällsfika. Minst den mängden mat på en dag med dubbla pass. Under en dag med vila, äter jag lite mindre storlek på måltiderna, men sällan färre. Att äta onyttigheter försämrar inte din prestationsförmåga. Det som kan försämra din prestaitonsförmåga är om du inte mår bra, är ur form, olycklig. Och det tycker jag man kan bli av att styra sin kost för mycket. Inte tillåta sig att njuta. Inte tillåta sig att äta saker man tycker om. Mat är viktigt, men man ska inte göra för stor grej av det och man ska äta bra mat, men man behöver inte bli övernoga med vad man stoppar i sig. Inte krångla till det.
Så mitt tips är: Ät det du tycker om. I lagom mängd. Njut av det du äter. Och framför allt, må bra! Psykiskt som fysiskt. Slappna av i matsituationer och följa din egen väg, och inte bry dig om hur andra äter, eller vad andra äter. Följ din väg. Gillar du choklad. Ät choklad. Jag gillar choklad. 
Nu ska jag titta klart på OS för idag. Njuta av vilodag i morgon. Och på måndag. Packa väskan för ett 10 dagars läger med världens bästa damlag (både A och U) och världens bästa amerikanska gäng! Kikkan och Liz har tagit med sig hela det amerikanska damlaget hit, så det kommer bli en sjukt roligt men framförallt bra läger. Vi börjar i Sälen och avslutar i Torsby! Där ska jag också få testa mitt nya material lite, spännande!
Ha en skön lördags kväll (det som återstår) och vi hoppas på en fin dag i morgon, för jag vet att Liz vill ut och plocka blåbär, det skulle inte jag säga nej till..
Anna