Ligger i soffan. Regnet vräker inte ned. Det forsar. Tillsammans med hagel som faller som småstenar från himlen. Blixtarna lyser upp hela lägenheten och åskan mullrar så det skakar. Ett helt vanligt oväder bland alptoppar, där ljudet studsar mot bergväggarna och vädret slår om fortare än du hinner tänka ”blir jag blöt nu?”.
I sånt här väder njuter jag än mer att ligga inne i soffan, efter en dag med två grymma pass med sällskap från Sverige. Jag är så trött i kroppen att middagen intogs halvliggande i soffan (förlåt mamma!) och matlusten var lika med noll, tills den första tuggan av köttfärspajen á la allt man har i kylskåpet intogs. Då insåg jag hur hungrig jag var!
Apropå frågan Hilda ställde: Min uppfattning är att t.ex. Johaug Och Steira kanske inte äter så mycket som dom behöver för att dom är ganska spinkiga. Stämmer det? Eller är deras kroppsbyggnad så?
Svar: Tränar man och tränar man på den nivån som både de och jag gör, går det inte att inte äta tillräckligt. Att vi ser olika ut, beror helt och hållet på att vi har olika kroppsbyggnad. Vissa har lättare att bygga muskler, vilket gör att man kan se ”större/tyngre” ut, medan andra får kämpa med att bygga muskler och då också lättare ser mindre ut. Äter man för lite kanske man kan få en pik för en kortare period, men vill man vara bra under en hel säsong och framför allt hålla i en massa herrans år, finns det inga alternativ annat än att äta ordentligt och tillräckligt.
Igår sprang-gick vi en riktigt fin långtur. Upp i skogen ovanför lägenheten. På en smal stig som störtade brant ned på ena sidan, och den andra sidan hade vi bergväggen. Runt om oss var allt alldeles, alldeles grönt och det kändes som om vi var någonstans tropiskt. Vi fortsatte ned och över ån och tog oss sedan an berget, där vårt mål var: Jakobshorn. Vi gick och vi sprang, bland kossor och flugor. Bland gröna ängar och mer stäppliknande miljö. Det var så fint!
På stigen i skogen. Och stigen över ängen efter ån. I högra hörnet kan ni ana toppen!
”Jag vill ÅÅ vara med på kort, knäpp på mig med!!” (Långärmad tröja + jacka kring midjan, där av det lite udda utseendet..)
Toppen närmar sig!
På väg ned i kabinen.. Lite smått rädd. ”Sitter bra här jag..”
I morse kom Jenny Hansson (långloppan i Team Experit) och Rikard Grip (damtränaren i laget) hit för att köra ett pass med mig. Med oss på passet blev Jenny’s teamkollega och min träningskompis här nere, Sereina Boner också med. Vi passade på att köra korta klassiska intervaller, med en längre spurt mot slutet. Perfekt träning när man har möjlighet att köra mot några, och vilken sparring sen! Efter åt highfive-ade vi allihopa och var sjukt nöjda med passet. Utmaning är bästa utveckling!
På eftermiddagen tog vi med oss Jenny och Grip och sprang en superfin runda, på höjderna in mot mittendalen Dischma och sedan i lite krokar ned igen. En lugn och fin tur, som ger så där supermycket energi och man blir bara glad av det! Sådana pass inser man hur lyckligt lottad man är!
När passen för idag väl var avklarade, dog vi båda två i soffan. Glada att dagens träning är gjord med sådan kvalitet, samtidigt som vi som så smått oroar oss inför morgondagens utmaning: Stellvio-passet! Ni vet, vägen som är känd via Top Gear som en av världens vackraste (läs bästa) vägar för att köra sportbil på. Vet ni varför?! Jo, för att den består av 48(!) serpentinkurvor. Jajamensan. Där ska jag ta mig upp på racern i morgon. Passet är på 2400-2500 m.ö.h. något och jag vill inte veta hur lågt vi börjar. Jag kommer känna att jag lever.. Puh!
Nu ska jag se på film, glömma morgondagen och njuta av att kroppen har fått sig en rejäl dos idag!
Må gott!
Anna