Anna & Emil

Flow är något som det ofta pratas om i idrottskretsar. Idrottslag. Inom idrotten. Flow. När något bara flyter på, allt går som man vill och man är inne i ett ”flow”. Så definierar jag det.

Den här säsongen har varit allt annat än i ett flow för mig. Det har varit upp och ned. Hit och dit. Framåt och bakåt. Åt alla olika håll. Hackigt. Motsatsen till flow. I det långa loppet vet jag inte vilket som är bäst. Att alltid vara i ett flow. Eller då och då få avbrott i sitt flow och sedan få kämpa sig tillbaka. Lite partisk som jag är, tror jag ändå att det senare är det bästa. Eller i alla fall om man vill utvecklas och nå ännu längre, längre fram.

Flow handlar lika mycket om fysiken. Som psyket. Det ena ger det andra. Det svåra är att få båda dessa att klaffa samtidigt. Men, det ena ger det andra. Om man vågar ge sig själv flow. Vågar vinna över sig själv.

Att våga se sig själv som vinnare, det är egentligen det de handlar om. Att se sig själv som en vinnare. Som en som kan vara först. Som kan vara bäst. Ge sig själv den möjligheten.

När allt flyter på, när man är i ett flow, funderar man inte så mycket på vad det är som gör att man är i flow. Man bara flyter med. Oj så det går! Och så bra det går! Men lika omedveten som man är när man hamnar i ett flow. Lika medveten blir man när man ”vaknar” upp ur sitt flow. Skillnaden mellan de som kommer tillbaka till flow och de som hamnar ur rytm tror jag är hur man tacklar den motgången. Ser man det lite som en utmaning, tror jag flowet kommer tillbaka fortare än man anar. Ser man det som en kugge i hjulet som inte vill släppa. Ja, då är flowet ganska långt borta redan.

Idrott handlar om fysik. Det kan ingen säga något annat om. Men egentligen lika mycket om psyket. Flow är ett mentalt läge. Visst att kroppen också är i superslag, men man kan ha en kropp i superslag utan att vara i flow. Däremot är det sällan som psyket är i topp och kroppen inte är det. Som idrottare lever man i ett med sin kropp. Är kroppen i perfekt slag, ofta kommer då självkänslan krypande. Självförtroendet höjs. Man reser sig upp. Man börjar se sig som en vinnare. Och vips! Man är inne i ett flow.

Det är flowet jag nu letar efter. För kroppen börjar visa form. Huvudet också. Men jag är inte riktigt där än. Självförtroendet har fått sina törnar i år. Huvudet har slagits i väggen många gånger. När man trott det vänt, har nästa bakslag kommit. Framåt, bakåt, framåt bakåt.

Ändå är jag en sån som inte ger upp. Jag har ett väldigt bra självförtroende i grunden. I mig som person. Men det räcker inte för att jag ska prestera på topp i skidspåret. Där behövs även en tro på sig själv som vinnare. Jag drömmer om att vinna. Men det är inte samma sak som att tro sig själv om att vinna. Förstår ni skillnaden?

Den är den känslan jag nu söker. Inte med ljus och lykta. Mer ett stilla sökande. Försöka hitta lugnet. Tryggheten. Viljan. Jävlar anammat. Fokuset.

Och det gör jag hemma i huset i Östersund. Nere på stan. Ute på skidspåret. I tv-soffan. Vid köksbordet. Följer min egen rytm. Gör saker jag trivs med.

Visst att jag mer än gärna hade åkt i Drammen på onsdag. Jag var halvt om halvt inställd på det. Men när beskedet kom att jag inte skulle få åka, försökte jag istället hitta glädjen i att få tillbringa några dagar hemma. Gör det som är absolut bäst för mig. Vara lite mer egoist. Äta det jag vill. Shoppa det jag vill. Göra det jag vill. Försöka hitta det mentala flowet. Kanske lyckas jag. Kanske inte. Vem vet? Men jag trivs i alla fall här och nu!

Bra träning kommer jag få i veckan. Bra vila lika så. Fylla på kroppen med energi och glädje. Och sedan åka mer än redo till Oslo och Holmenkollens tremil på söndag. Säsongen sjunger på sin sista vers. Jag är splittrad. Lika mycket som jag vill börja om, börja träna på nytt, ladda om, lika mycket vill jag visa ATT JAG KAN OCKSÅ DEN HÄR SÄSONGEN!

I ungen står lax. På spisen puttrar matvete som ska blandas till en ljummen sallad med avokado, paprika, körsbärstomater & ruccola. Bredvid mig ligger nyaste PLAZA Kvinna. Ljusen är tända och jag ska snart gå upp och sätta mig vid den öppna spisen och njuta av lugnet och maten.

Emil ligger på ett hotellrum i Drammen och laddar om inför onsdagens tävling. Lika mycket som jag velat vara där, njuter jag av att vara där jag är nu. Tänk att man aldrig kan vara helt nöjd med det man har. Alltid ska det vara två sidor av allt!

Hoppas ni får en skön måndagskväll!

Anna

Psst.. Min dag har varit allt annat än flow-ig. Först höll jag på att missa flyget hem. Sen upptäcker jag att jag inte har någon nyckel hem. Och de som har en extra nyckel de är inte hemma.. Och inte heller fick jag åka Drammen som jag gärna velat. Så för att trösta mig, passade jag på att shoppa loss. Bästa trösten i alla lägen! (Skorna längst ned är tröstpriset sedan Tour de Ski..) .. Nu är dock nyckeln hämtad. Maten i ungen. Väskan uppackad. Och de nya kläderna lockar bredvid mig..