Close

2 januari, 2012

På banan igen!

Efter att ha varit utan vanligt internet de senaste dagarna är jag nu ”back-on-track-again”. Telefonräkningen som kommer nästa månad vill jag inte tänka på, hua vad det är dyrt att mobil-surfa utomlands!

Men det inte bra internet som gjort att jag är back-on-track-again. Även kroppen börjar kännas mer och mer vanlig. Som någon skrev, hornen börjar komma fram. Inte vet jag vad det är som har gjort mig så ofantligt segstartad på denna tour, men vad det än är verkar det bli bättre och bättre även om det känns som om den där absoluta toppen inte riktigt har infunnit sig. Men som någon annan skrev, plötsligt händer det. Det sämsta man kan göra i ett sånt här läge är väl att gräva ned sig och fundera och tänka sig virrigare än virrigast på allt om, kanske, eller om jag gjort så. Det är bara att gilla läget, och det som verkar vara min starka sida, plocka fram det positiva!

Gårdagens pursuit hade jag sett fram emot länge, både för att det är där jag vann i fjol men också för att det är en distans jag gillar rent generellt. Och har gjort ända sedan den visade sig på tävlingsprogrammet någon gång kring 2003. Jag gillar det där med att det först är ett lopp, där det gäller att kriga och bita i, och när man väl är som tröttast, då ska man byta grejer och den egentliga tävlingen börjar. Två moment i en tävling. Två tävlingar i en tävling. Liksom. Jag gillar det!

Eftersom tävlingarna här nere inte gått som jag velat, jag hade inte ens kunnat drömma om att jag skulle ligga så dåligt till efter tre tävlingar, så hade jag inte det bästa utgångsläget igår. Trettioåttonde kvinna. Så långt bak vet jag inte när jag stod sist. Nyttigt. Lärorikt. Men en ny erfarenhet som jag helst hade velat slippa på en sån stor tävling som Touren är för mig. Men återigen. Gilla läget. Gör det bästa utifrån positionen. Så det gjorde jag. Det var dock svårare att ta sig fram än vad jag anade. Men sakta men säkert letade jag mig upp, och började så sakteliga närma mig tätklungan, eller i alla fall klungan bakom dem. In mot skidbytet tänkte jag att nu är det ju bara att köra. Men jag hade inte räknat med så stumma ben! Ojoj! Så det var bara att kämpa sig i mål och hoppas, hoppas att det var fler som var trötta, stumma, instabila, åkte med sämsta tekniken ever.. Och det var nog fler än jag som var trötta, för jag tappade inte mer än 5-6 placeringar. Jag gick in om 16e. Det bästa resultatet hittills på denna Tour. Men hade någon sagt innan att jag skulle bli 16e här, skulle jag inte tro dem! Men nu är jag faktiskt ganska nöjd. Speciellt med den klassiska sträckan, och förhoppningsvis kan det bara bli bättre och bättre. Med min vanliga kropp, som då och då visar sig.

Trots att förkylningen jag hade innan Touren inte var av det värsta slaget, tror jag att den tog lite. Och att det tagit tid för mig att komma upp till min lägsta nivå, men jag tror jag har kommit dit nu. Jag hoppas det.

Från att ha varit rätt less, besviken, arg och förbannad börjar jag nu mer och mer le. Njuta av att vara här. Inse att jag måste ta en dag i sänder. Totalen får jag börja fundera på när jag måste. Att ha ett mål om en totalplacering just nu är inte riktigt relevant. Mitt mål just nu är att ta fram hornen på de sista 5 tävlingarna. Kriga hela vägen. Ge allt. Kämpa! Och på så sätt hoppas jag att något av de kommande loppen blir så det underbart härliga. Med den där sprittande glädjeruskänslan i kroppen när jag passerar mållinjen. För att jag ska få den känslan, hm, ja? Jag vet inte vad som krävs. Men jag kommer absolut märka när det kommer! 🙂

Och jag börjar redan längta efter sista backen.. Tro’t eller ej!

Nu ska jag gå och fortsätta läsa. Drömma mig bort lite, innan hornen kommer fram. I morgon är det 3 km. Klassiskt. Ett snabbt lopp. Men på en helt otroligt fin bana! Långa, vackra, inbjudande stigningar. Med snabba, otrixiga utför. Med platta stakpartier där det krävs fart över krön. En riktigt fin klassisk bana. Och jag ska verkligen ge allt. Tänka lite på hur jag åkte i Falun i våras, ni vet på fredagens ”Queen of Mördarbacken”. Då gick det bra. Då var jag snabb. Det ska jag vara i morgon med. Ska. Jag. Vara. Eller hur?!

Var och testade banan ju idag, passade på att fota lite. Dock med mobilen, därav kvaliten, men bilder i alla fall! De får tala för sig själva! 🙂

Hoppas det nya året varit fantastiskt än så länge, mitt har varit bra men kan bli än bättre!

Må gott allihop!

Anna

Psst.. Tack så otroligt mycket för att ni tror så på mig. Finns med i både medvind och motvind. Det uppskattar jag mer än ni kan ana. Tack för det! Tack tack tack!!!